thegoldenrose

Jag är redan i 5:e månaden v.17 (16+1). Det låter mycket....
Snart halva graviditeten...
Hoppas vi inte blir bakåtflyttade på UL... Fast det finns välviss risk för det....
känner mig dock mer som i v.17 än v. 15. Så vi får se...
Bf i dec blir det iaf!

Jag känner av olustkänslor till o från. Trist.
Sömnsvårigheter... kan ju bero på värmen också...
Tål ingen värme... kan ju bero på den extrema hetta som ligger över oss just nu.

Oroar mig för smärtan igen...
Jag vill klara mig utan allt för mycket smärtlindring. Det finns inte så mycket att tillgå som skulle kännas okej att ta...
Men vad gör man om smärtan tar över?!
Jag är rädd till o från, trots att jag redan har lyckats föda barn 1 gång. Det gick bra med minimalt md smärtlindring. Då ville jag ta ALLT! Men det behövdes inte....
Så det ska nog gå bra denna gång också... hoppas det går fortare denna gång, fast inte för fort förstås, man vill ju hinna med själv... o inte spricka för mycket. oro nr 2. blödningar! Gaah...
Det finns mycket att oroa sig för...
Ska försöka fokusera på det som man kan glädjas åt i stället... det lilla underbara livet! Det växer just nu i min mage....
fantastiskt egentligen!

Nu måste jag gå o shoppa bröd på ica. Annars blir bebis ledsen...

Jag känner det nu... bebisen... sparkar eller rörelser... nåt är det. Har känt sen igår... men man blir osäker på vad det är...men nu känner jag att det verkligen är det. Det måste vara så... härligt!

v. 15 (14+6 ) i dag
V. 16 I MORRN (15+0)
"BARA "3 VECKOR KVAR TILL UL =)
Kul...

Magen putar ut mer o mer... v. 15 enligt bm, 13 enligt mig....

I dag känner jag en enorm längtan till bebis... Vill ha!!!
Men ca 6 mån kvar...
Det är länge... tycker magen redan börjar kännas stor, eller inte stor, men jag känner påfrestan i ryggen...hur ska detta sluta?!
Jag tror att jag blir en riktig elefant!!!
Men jag ska försöka att hålla mig på endast +10kg,om det nu går. Med Kevin blev det +18kg. Men jag var lite smalare innan då.
Jag måste kunna jobba fram till nov åtminstone. *Hoppas!* o hoppas att det finns jobb till mig dessutom!

Jobbar hela helgen på förlossningen....midsommar brukar vara hektiskt där. Alla gravida mammor som dansat runt stången!!! =) haha... bebis vill ut!
Jag jobbar dessutom kväll och dagpasset efter på midsommardagen. De brukar vara de 2 värsta dagarna om man tänker hektiskt sätt. För mig tycker jag att det är kul. Jag vill ju se så mycket som möjligt. Men det viktigaste är att det går bra... inga komplikationer eller akuta saker... det är jobbigt o stressande! 

Nu har jag överstigit den "magiska" gränsen, v.13. Fast mycket kan väl hända endå, men risken för missfall minskar avskyvärt.
Bm tror t.o.m att det är v. 15 i morrn. Men jag håller mig till min egna gissning 12 dagar senare.
1 mån kvar till UL! spännande. Vi ska inte ta reda på könet.

Vi diskuterar redan namn o planerar för att ta hem alla grejer från förådet hos svärmor och tvätta iordning alla saker o kläder....
Man längtar till dec, det gör man!
Underbart...

Var på amningsutbildning i torsdags på jobbet. Mycket givande. hoppas det fungerar att amma denna gång från start. Kevin var ju lite för tidigt född + jättetrött o orklös efter förlossningen. Fick ju en liten blödning i o med att hans huvud pressades under utdrivningsfasen.... 
Men man får vara beredd på att det tar tid... det är en process innan allt kommer igång o då ska man behärska hormoner o annat också.... utmaning är ordet!
Mmm... Men det ordnar sig nog.
KUNSKAP ÄR MAKT!
Man känner vad som är rätt!

(halv/hobby) ammade kevin endå i 4.5 månad. Var efter ca 2 mån det fungerade riktigt bra. Mestadels kvällar och nätter....(det som gjorde att jag kunde ha kvar mjölk, prolaktinet sägs vara 10ggr mer på natten än på dagarna)
Kunde säkert ha ammat honom längre, men valde att sluta några dagar innan min stora operation, splenektomi, i stockholm... eller det var ett gemensamt beslut kevin o mig emellan eftersom han började sova hela nätter ca 3 dagar innan min op. Då gick det mycket smidigare o det behövdes nästan ingen avvänjning.
Han var ju van med flaskan samt tillägg sedan födeseln. Något mål på flska hade han alltid fått per dag. Vågade inte börja amma när jag kom hem igen, eftersom det gick så bra att sluta för honom.
Dessutom har jag "förlåt" svårt att tänka mig o se stora barn amma.
Jag tror o hoppas att jag kan amma, men jag kommer inte rent psykiskt kunna amma längre än till 6-8 mån pga att de blir så stora då, kryper, ställer sig mot saker.... går... gaaah. Jag vet inte. Kanske ändrar mig sen.
Men jag tycker det skulle kännas lite "äckligt", hårt sagt!

Vår tanke är att jag redan när lillen är 6 mån ska jobba några mån, sen går jag tillbaka till mammaledighet i ca 4-5 mån. Då sker det kanske mer naturligt att avvänja amningen vid ca 6 mån...
Usch, nu tänker jag för mycket.
Är det nåt jag har lärt mig av erfarenheterna med kevin så är det att man kan ALDRIG planera nåt i förväg, för att man vet aldrig hur det blir!!!!
Man får anpassa sig efter situationen helt enkelt. Barnet styr mer än vad man tror.

Jag har köpt en cd med lugn harmonisk musik som jag ska ha att relaxa med innan, under o efter förlossningen. Vår bebis kommer bli såååå "fiiiin" o lugn....
haha.
Önsketänkande.
Men ärligt. I can not have one more EMIIIIIIL, förgrymmade uuuuunge.
Han är underbar... när han sover. =)
Just nu är det 3 års trotsen som hägrar för full fart....
Men han kommer ifrån det sen..... När han fyller 6 år som vissa säger.. =)
Dem har sina perioder de små liven... utvecklingsfaser!
Jag tyckte dock 2 års trotsen var jobbigare förra året. Det var svårare att vara konsekvent då. "Han är ju så liten, han kan inte förstå" kände jag då. Nu är jag mer bestämd o det ger resultat. ibland iaf.
Det är inte lätt att vara bra mamma alltid, men man lär sig nya saker hela tiden....
Man blir aldrig fullärd! En viktig lärdom!

Bebis var såklart med på Fias studentfirande.... 090606 (v.12+5)

Nu har jag gjort det!
Sett och nästintill hållt i ett dött barn. Det var värre än att se en äldre avliden människan.
Det är jobbigt och känslosamt md tanke på att man själv bär på ett liv som man är rädd att mista!
Kan aldrig sätta mig in i den känslan som man bär som mamma och pappa till just sitt avlidna barn.
Hur släpper man taget, en del vill se barnet om o om igen....? Hur går man vidare?
Man måste. Men det tar tid. Olika lång tid för olika individer.
Bebisen jag såg blev bara mer o mer förstörd i ansikte och kropp ju länge tiden gick. Hon var fullgången. Vad gick fel? Det vet man inte.
Ska man obducera? Låta skäras i sitt barn? Svår fråga.

Jag önskar att jag får ett friskt barn..... som lever! Tjej eller kille. Det spelar ingen roll.... bara att den lever.
Jag villl uppleva den underbaraste känslan igen. Ha adrenalinet som flödar i kroppen. Känna mig som världens lyckligaste mamma igen när jag får känna mitt barn för första gången på mitt bröst. Höra dess första skrik. Det är enda gången man älskar och blir helt saligt av ett skrik. från sitt barn Senare förknippas skrik med ångest o oro samt stress.... så var det iaf för mig med kevin. Nu kommer jag vara mer neutral.... jag vet att bebisar får skrika. Det betyder inte att man är dålig mamma. Ibland tar det lite extra tid att få mat eller man måste åka buss till en viss plats. Barnet känner av mammas stress o skriker då ännu mera om mamman stressar upp sig.

Jag är lyckligt lottad att jag har fått en fin son och nu ska jag uppleva den lyckan igen i slutet av detta år!
Det är fantastiskt, rentav magiskt!

Babyskyddet borde komma på posten idag. =) Längtar!

I går slog jag till och köpte ett babyskydd på tradera. Fick det jättebilligt  400kr och det var bra för att hon ville skicka det. De flesta vill att man kommer o hämtar själv. Det är en svart (eller marinblå) brio. En sån jag velat ha... =)Jag är jättenöjd o förväntansfull. Den ser fin ut på bilden. Men man vet ju aldrig. Hon lovade dock att den var som ny.
Skönt att ha det fixat. Vi har ju i princip allt redan.....alla stora saker man måste ha i början iaf. vagn, säng babyskydd o så.