Trötta jag!
Livet känns lite upponervänt... =/
Det kommer väl ordna sig, men just nu trött, trött, trött,... Det känns som barnen blir missunnade. =( Hemsk känsla...
Vill bara att det ska bli dags att föda nu, eller ja åka hem från BB rättare sagt så vi får börja vårt nya liv och familj tillsammans... =)
Är rädd att livet inte blir som jag tänkt mig, med tanke på tidigare erfarenheter kommer det säkert ta tid innan livet hanmnar i balans igen efter förlossningen...
Blir arg på mig själv, varför? Varför utsätter jag mig själv och andra i familjen för detta igen?
Svar: Vi blir förgyllda på det mest underbara sätt. Barn är underbara och att vara mamma är det finaste och viktigaste jag gjort i mitt liv.
Ok, det är värt det... i slutändan.
Men jag är rädd, vad är jag rädd för?
Ja, att tappa greppet om allt och bli galen!!!
Mm... galen är ingen bra egenskap på en mor.
Men det kommer säkert gå bra.
Tänk om jag bara fick sova lite mer... man tänker lite klarare då.
Kommentarer
Trackback